edna

Det va då självaste!!!
Varför ska alla mänsker komma fram och ta mig i armen när jag skall gå över gatan. Ser ni inte att jag har käpp. Låt bli!! LÅT BLI SA JAG!! Så slår jag dem i huvudet. Då skriker de "kärring" efter mig. VET HUT! Kalla gammal snäll dam för kärring. Tröttsamt. Det är vad det är.

Edna.

Sådär ja. Nu är mitt talprogram färdigutformat. På måndag kl. 06.00 innan skolan börjar skall jag och ungen på våningen under dra igång. Hon kommer vara en bättre människa när jag är klar med henne.

Nu skall jag sticka klart koftan till Ulrika.

Edna.

God dag.
Jag har just druckigt upp kaffet. Jag sitter här själv i min lägenhet. Ingen att prata med. Det är alldeles tyst. Åh så skönt.

Hörredu gräshoppan. Jag skall nog ta mig an ungen på våningen under mig. Talpedagog det är vad jag skall bli. Gå runt och jodla vid tre års ålder. Det går bara inte för sig.

MEN DET VA DÅ SJÄLVASTE!!
Nu går dom på våningen över igen. Har de inget bättre för sig än att gå hit och dit hela tiden. Kan dom inte bara sitta stilla. Skall ta fram käppen och göra dem påminda om vilka elefanter dom är. Jag skall slå i taket så att dammet yrar.

Suck.

Edna.

Jaha, nehe. Så skall man inte hinna mer än komma inför dörrn så knackar den där lilla varelsen på igen. Med en bok i handen.

"Eda, däsa fö mej.."
"Tala så man förstår barn!"

Då börjar ungen gråta. GRÅTA? Vet hut. Barn är ju gjorda av glas numera.
Nej.Nu är jag trött. Trött på er, trött på barn.
Jag tänker sova nu. VÅGA INTE STÖRA MIG!!!

Edna.

Vad är ni de ni gapar och skriker om. Sluta upp med och gasta på det där viset. Jag skriver väl när jag vill. Bevare mig väl.

Jag har varit i norge en tid. Ok? Skall man inte kunna åka bort några dagar innan ni blir fullkomligt galna. Har ni inget bättre för er va? 
"Kunde du inte skrivit i Norge" , säger ni då.
Är ni fullkomligt galna eller? Tror ni att dom har såna här moderniteter i Norge, inte då. Nej, så det blev inget med det. 

Ta er samman nu då. FÖR GUD SKULL!!!!

Edna.  

Jaha. det blev ett barn i hemmet ikväll i alla fall.

Kl.18.00 ringde det på dörren. Mitt i när jag håller på att brodera en blomma. Jag går och öppnar. Precis som sist, står ingen där. Jag blir arg, men så drar något mig i kjolen igen. Jag tittar ner. Och precis som förra gången står lillen där. Med tummen i mun och sin nalle under armen. Hon gråter.

"Vad e de om!?" Fråga jag henne, högt och bestämt.
Man vet ju inte hur mycket ungen förstår.
"Jag va med Eda.." säger hon.
"Vem då Eda?"sa jag oförstående. "Varför kommer du och stör mig och talar om att du vill vara med Eda. Gå till eda då." sa jag till henne.
"Men så, gå till Eda då."
Då knallar ungen glatt in i min lägenhet. IN I MIN LÄGENHET. I samma stund kommer hennes mor springandes upp för trappen.
"Nej, lillan". Ropar hon efter den lille.
" Jag ber så hemskt mycket om ursäkt Tant Edna. Jag har redan talat om för henne att hon skulle vara hemma med oss idag. Att hon inte kunde vara hemma hos er. Hon blev lite upprörd förut och sprang in på sitt rum. Så jag trodde hon var kvar där och surade. Så såg jag plötsligt hur ytterdörren var öppen. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt."
"Ja, ja..Jag tror inte hon vill vara med mig. För hon säger att hon vill va med Eda. Jag vet inte vem det är?"
"Eda.. Men Edna, det är ju du."
"Kan ungen inte prata?"
"Edna hon är bara 3 år"
"Jaha. Det är väl ingen ursäkt."

Hon tar upp ungen som gråter och sträcker sig efter mig. Jag tänkte att det var bäst att förbarma mig över det stackars livet. 3 år och allt. Stackarn tycker inte om sina föräldrar. Så hon får stanna. Men bara några timmar. Jag vet inte vad jag skall göra med henne?

Vad tycker ni??

Jag hittade en jätte stor hov igår. Påvägen hem kilade jag även in hos skomakarn som hade en jätte bra olja att erbjuda mig till min käpp. Käppen har ju blivit levererad nu. Den står nyoljad i hörnet av rummet och gör mig glad. Den skall nog komma till användning ändå. Jo,jo det ska den minsann.

Mina grannar, dom som tvinga över mig på fika fråga mig igår.

"Är Tant Edna möjligen ledig imorgon kväll måntro?"
"Det skulle jag inte tro.." Svarade jag misstänksamt.
"Nähe.. eh.. nej.. för jag och min man undrade om inte skulle skulle ha möjlighet att vakta lillen några timmar. Du är ju så duktig med barn. Och lillen tycker så mycket om dig. Hon pratar jämt om dig. (Typiskt ungar. Prata, prata prata) Det är nämligen så att vi har bröllopsdag, vi har redan köpt biljetter till en föreställning nere på teatern som inte går att avboka och så.. och vi hade barnvakt men som nu har blivit sjuk, hon har spytt hela morgonen"
"Typiskt människor" sa jag uppgivet.
"..eh.. va?" Sa hon förvirrat.
"Ja, att gå och bli sjuka."
".. nae..a.. jag antar...de"
 
Hon tittade lidande på mig. Och jag tittade på henne. Så var det tyst länge.

"Ok. Så du kan inte vakta lillen några timmar då..?"
"Nej."
"Okej. Tack ändå Tant Edna. Go kväll"

Jag stängde dörren och sträckte på ryggen. Det är viktigt att lära sig att säga nej. Och jag tycker mig bemästra det på bästa sätt. Jag visste att de skulle bli såhär. Jag gav dem mitt lillfinger, och nu vill de suga ut allt mitt blod. Bevare mig väl.

Jag tänker vara ledig ikväll och inte göra någonting.

Edna.

Idag är en bra dag. Därför idag är jag ledig, vilket betyder att jag slipper dom där äckliga barnen i skolan. Barn kan ju ingenting idag. Ingenting. Och att försöka råda bot på denna enorma kunskapsfrånvaro tar på krafterna, det vill jag lova.

Så. En ledig dag som denna vill man passa på att göra något man tycker om. Jag höststädar. Knäna är alldeles blåa nu efter att jag har skrubbat hela golvet med rotborsten. Det är så det skall vara. Det ska kännas och synas att man lever. Efter att jag nu har tvättat rent allt i hela lägenheten har jag tagit fram min hov och hängt ut genom fönstret för att fånga alla dessa löv som faller från träden. Det ser så otrevligt ut när de ligger och skräpar sådär på marken. Någon motta får det va.

Men nu är jag trött i min arm. Så nu skall jag vila den. Ligger i sängen och ser hur löven hånar mig, ja de gör dom. Dom faller och faller och faller. Löjligt. Ja rent av barnsligt.

Edna.