edna

Jaha. det blev ett barn i hemmet ikväll i alla fall.

Kl.18.00 ringde det på dörren. Mitt i när jag håller på att brodera en blomma. Jag går och öppnar. Precis som sist, står ingen där. Jag blir arg, men så drar något mig i kjolen igen. Jag tittar ner. Och precis som förra gången står lillen där. Med tummen i mun och sin nalle under armen. Hon gråter.

"Vad e de om!?" Fråga jag henne, högt och bestämt.
Man vet ju inte hur mycket ungen förstår.
"Jag va med Eda.." säger hon.
"Vem då Eda?"sa jag oförstående. "Varför kommer du och stör mig och talar om att du vill vara med Eda. Gå till eda då." sa jag till henne.
"Men så, gå till Eda då."
Då knallar ungen glatt in i min lägenhet. IN I MIN LÄGENHET. I samma stund kommer hennes mor springandes upp för trappen.
"Nej, lillan". Ropar hon efter den lille.
" Jag ber så hemskt mycket om ursäkt Tant Edna. Jag har redan talat om för henne att hon skulle vara hemma med oss idag. Att hon inte kunde vara hemma hos er. Hon blev lite upprörd förut och sprang in på sitt rum. Så jag trodde hon var kvar där och surade. Så såg jag plötsligt hur ytterdörren var öppen. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt."
"Ja, ja..Jag tror inte hon vill vara med mig. För hon säger att hon vill va med Eda. Jag vet inte vem det är?"
"Eda.. Men Edna, det är ju du."
"Kan ungen inte prata?"
"Edna hon är bara 3 år"
"Jaha. Det är väl ingen ursäkt."

Hon tar upp ungen som gråter och sträcker sig efter mig. Jag tänkte att det var bäst att förbarma mig över det stackars livet. 3 år och allt. Stackarn tycker inte om sina föräldrar. Så hon får stanna. Men bara några timmar. Jag vet inte vad jag skall göra med henne?

Vad tycker ni??