edna

Jag hittade en jätte stor hov igår. Påvägen hem kilade jag även in hos skomakarn som hade en jätte bra olja att erbjuda mig till min käpp. Käppen har ju blivit levererad nu. Den står nyoljad i hörnet av rummet och gör mig glad. Den skall nog komma till användning ändå. Jo,jo det ska den minsann.

Mina grannar, dom som tvinga över mig på fika fråga mig igår.

"Är Tant Edna möjligen ledig imorgon kväll måntro?"
"Det skulle jag inte tro.." Svarade jag misstänksamt.
"Nähe.. eh.. nej.. för jag och min man undrade om inte skulle skulle ha möjlighet att vakta lillen några timmar. Du är ju så duktig med barn. Och lillen tycker så mycket om dig. Hon pratar jämt om dig. (Typiskt ungar. Prata, prata prata) Det är nämligen så att vi har bröllopsdag, vi har redan köpt biljetter till en föreställning nere på teatern som inte går att avboka och så.. och vi hade barnvakt men som nu har blivit sjuk, hon har spytt hela morgonen"
"Typiskt människor" sa jag uppgivet.
"..eh.. va?" Sa hon förvirrat.
"Ja, att gå och bli sjuka."
".. nae..a.. jag antar...de"
 
Hon tittade lidande på mig. Och jag tittade på henne. Så var det tyst länge.

"Ok. Så du kan inte vakta lillen några timmar då..?"
"Nej."
"Okej. Tack ändå Tant Edna. Go kväll"

Jag stängde dörren och sträckte på ryggen. Det är viktigt att lära sig att säga nej. Och jag tycker mig bemästra det på bästa sätt. Jag visste att de skulle bli såhär. Jag gav dem mitt lillfinger, och nu vill de suga ut allt mitt blod. Bevare mig väl.

Jag tänker vara ledig ikväll och inte göra någonting.

Edna.