edna

Imorgon är det nyårsafton. Det var då värst vad tiden skall gå sakta. Det var då alltid bättre förr, då gick minsann tiden snabbare. Men nu bara släpar den sig fram som en trött snigel. Men när man firat över 100 nyår så är det inte så värst mycket att fira längre. Men mina grannar insisterar på att jag skall vara med på "trappuppgångens gemensamma nyårsfirande."

"Det blir festligt Edna! Lite glitter och musik och god mat"

"Jo, jo. Det är det jag är rädd för!"

"Men det är inget att vara rädd för. Du känner ju oss, det är klart Tant Edna skall vara med. Vi har räknat med dig och fixat med mat och allt.."

"Hmmff.. men det är inte mitt fel att ni räknar med folk till era fester hit och dit och tar beslut om folks nyår som om ni hade något att säga till om. Men okej då. Jag kan väl komma. Men det är bara av artighet skall ni veta. en minut efter 12 och jag är ute därifrån. Förstått!?" sa jag och gick. Vem orkar vänta på människors svar hela dagarna.

Edna.

Det har varit skönt att inte behöva prata med er över Julen. Att bara få stänga in mig själv bakom ett levande ljus och den lilla krubban, stilla besinna att det är jul. Regnig, grå ensam jul. Underbart.

Nu skall jag baka bröd.

Edna.

God Jul hit, god jul dit. Julkort på julkort, telefonsamtal på telefonsamtal. Ja,ja. Sluta schopa er. Ni bryr er inte ett dugg om att min jul skall vara god. Ni vill bara hamna i mitt testamente. Jo,jo jag vet nog. Mig lurar man inte.

Som en vis man en gång sa:
"Bättre smitta omgivningen med misstänksamhet än att tro dem en gång bara för att bli lurad!"
Synisk, nej jag är bara realistisk och människokännare. Det har jag alltid varit. En riktig människokännare.

Edna.

Doktor Rosengren ringde mig idag på förmiddagen.

"God morgon Edna. Sitter hon och dricker sitt morgonkaffe?"

"God morgon Doktorn. Morgonkaffe? Klockan är ju 8!?"

"Ja?"

"Jag skall just till att börja på att förebereda lunchen, kaffe dricker man vid 5"

"Jo, en dag skall väl jag också dricka kaffe kl.5. Haha..Ja, barnbarnen de mår bra eller?
*inget svar*
Ja, och käppten sen... du trivs bra med käppen du fått..?
*inget svar*"

"Kan doktorn komma fram till saken och sluta gå som katt runt het gröt. Du har väl aldrig brytt dig om mina barnbarn och käppar hit och dit. Se så, tala ur skägget. Vad vill ni?"

"Ja, då skall jag gå rakt på sak. Jag ser att Tant Edna inte kommit in för att vaccinera sig? Jag vet att tant Edna inte har så värst mycket över...*KLICK*.. för s p r uu... hallå? Är ni kvar?"

Bäst och lägga på innan man får hål i huvudet av tjatet.

Nej, jag vill inte ta någon spruta mot svininfluensan. Jag tänker inte göra det. Ingen kan tvinga mig. Ingen. Vem vet vad för elände de sprutas in i min heliga kropp. Vem vet? Ja inte jag, så in i mig kommer de bara inte.
Nu talar vi inte mer om saken.

Edna.

Mina grannar är vansinniga på mig. Jag förstår inte varför, jag har inte gjort något. Allt jag har gjort är att jag har lärt en liten lite sunt förnuft. Erfarenhet härdar. Det vet alla!

Den lille skulle bestämt leka i trappan, upp och ner sprang den. Sen upp på räcket och så glida ner. Och så upp igen.
-Lägg av med det där på momangen! sa jag bestämt.
-Näpp, sa ungen
-På momangen!!! sa jag.
-Bomangen, mogangen, gapar då ungen trotsigt och fortsätter springa omkring och ha sig
-Nu slutar du, annars kan de gå illa och du ramlar och slår dig!
-Näpp, jag ramlar aldrig

Trotsigare unge får man ju leta efter. Så då tog jag saker i egna händer. Ja måhända puttade jag till ungen. JAg ville på ett pedagogiskt sätt visa hur det går när man tappar balansen när man tramsar. Och mycket riktigt, de gick illa. Riktigt illa.

Jag tittade uttråkat på ugnen medan han grät och skrek vädjande efter mig. Han måste förstå att han inte kan få medömkan om han själv väljer att bete sig som en bäbis.

Så går det. sa jag. Samtidigt som jag bad ungens mor som just kommit ut i trapphuset att ringa ambulansen.

Nästa gång springer han minsann inte i trappan. Allt gott. Vad är det att bråka om?

Att gå till kyrkan skall vara en högtid. Men numera blir jag bara bedrövad. Jag tycker mig inte se någon horisont på eländet. Idag hade de samlat en bunt människor i underliga kläder som spelade musik från den onde själv, de skräna och hade sig så att jag trodde öronen skulle trilla av. Sen sjöng de och prata på amerikanska. Varför detta? Internationell Gudstjänst sa de, jo,jo. Låt dem ha sina gudstjänster för sig själva minsann. Svenskar för sig så kan väl de åka hem till Amerika och fira sina gudstjänster där??