Pedagogisk ut i fingertopparna
Mina grannar är vansinniga på mig. Jag förstår inte varför, jag har inte gjort något. Allt jag har gjort är att jag har lärt en liten lite sunt förnuft. Erfarenhet härdar. Det vet alla!
Den lille skulle bestämt leka i trappan, upp och ner sprang den. Sen upp på räcket och så glida ner. Och så upp igen.
-Lägg av med det där på momangen! sa jag bestämt.
-Näpp, sa ungen
-På momangen!!! sa jag.
-Bomangen, mogangen, gapar då ungen trotsigt och fortsätter springa omkring och ha sig
-Nu slutar du, annars kan de gå illa och du ramlar och slår dig!
-Näpp, jag ramlar aldrig
Trotsigare unge får man ju leta efter. Så då tog jag saker i egna händer. Ja måhända puttade jag till ungen. JAg ville på ett pedagogiskt sätt visa hur det går när man tappar balansen när man tramsar. Och mycket riktigt, de gick illa. Riktigt illa.
Jag tittade uttråkat på ugnen medan han grät och skrek vädjande efter mig. Han måste förstå att han inte kan få medömkan om han själv väljer att bete sig som en bäbis.
Så går det. sa jag. Samtidigt som jag bad ungens mor som just kommit ut i trapphuset att ringa ambulansen.
Nästa gång springer han minsann inte i trappan. Allt gott. Vad är det att bråka om?
Otack är världens lön.
ja vad ska man göra med dessa småglin, själv brukar jag kasta hemmagjorda brinnande flaskbomber på skitungarna. från balkongen. utklädd till min granne einar. helst napalm. det kan jag sannerligen rekommendera. Då blir det tyst! usch, jag är så trött på att de väcker mig i min eftermiddagstupplur, precis innan det är dags att skala potatis inför kvällen. död åt dom alla.
