edna

God dag.

Igår gladde jag otaliga flickor. Unga kvinnor som inte vet sitt bästa. Då får man ställa upp. Att trä fast kjolförlängningarna och låta de nakna benen få svepas in i mörkret var en sån välsignande känsla. De var som att plåstra om ett blödande sår. Eller som att badda en febrig panna. Barmhärtighet klädd i handling.
Dom tittade på mig med ett allvar i blicken, med sammanbitna munnar. Tårarna var nog inte långt borta. Troligen kände de sig sedda, för första gången sedda. Sedda av barmhärtigheten själv.

Edna