hjälmar I
Nu är jag färdig. Jag har fyllt i alla de pappers som behöver fyllas i för att få bidrag och på söndag skall jag hålla kollekt talet.
Jag samlar in pengar för att köpa cykelhjälmar till alla dessa oförsiktiga ungdomarna som swischar förbi än på cykelbanorna så man nästa välter. Inte nog med att de kör ogudaktigt fort. Ju långsammare man cyklar desto mer lever man menar jag. Jo, inte nog med att de cyklar i en ogudaktig hastighet, de har heller inga cykelhjälmar på sig.
Detta måste åtgärdas. Och det är nu.
För att ni skall inspireras. Här har ni en föredömlig kvinna som vet vad sann trygghet är.
Edna.
Så.
Gul klänning med blommor på som ger klänningen liv och sprider ljus. Nu börjar det bli kallt ute. Därför har jag också satt på mig denna svarta väst som jag srickade i fjol. Den håller än varm då hösten börjar bita i kinderna. Hatten har jag fått av min vän Rosa.
Vad tycker ni?
Ibland är det skoj med.
Inskolningen med mina nya elever går bra för min del. Bara man håller tyglarna hårt och låter visselpipan gå varm. Det är viktigt med gränser och tydlighet. Dom är lite som dom är, små, röriga, gapiga och tror att livet är en lekskola! Igår var vi ute på friluftdag. Löjligt påhitt, jag menade på att det var dags för dem att börja arbeta, känna gruset under knäna. Men de andra lärarna menade bestämt på att det är viktigt med en god stämning i klassen och att därför lekar och natur är viktigt. Nej! sa jag. Sånt där trams formar bara lösdriveri, kärlek och låga betyg.
Jag höll tyglarna hårt igår tills dess vi kommit till en gräsmatta, där släppte jag dem fria för att röra sig en stund. När jag skulle fotografera en av mina elever så lyckades de bli en riktigt skojig bild får jag ändå säga.
Ser han inte lite ut som en älg?
Åh så skojigt!
Men nu räcker det.
Edna.
Försmak.
God dag.
Några har gett uttryck för att få se den nya klänning jag sytt. Och jag tänker bevilja denna önskan. Kvinnor idag tycks inte veta hur de ska klä sig så istället för att göra fel sätter de på sig så lite kläder som möjligt, de förstår inte oanständigheten i det hela. Men jag kan. Ett och annat har jag lärt mig genom åren och inser nu att det är min plikt att föra denna kunskap vidare för att inspirera och vägleda.
Här kan ni få råd och inspirerande bilder.
Här är en försmak på den underbara klänning jag sytt.
Edna.
Varit stilla
Dom
Mycket givande.
Inskolning
Att skola in nya elever har jag gjort många gånger genom åren. Och jag har levt många år, ja det vill jag lova.
Idag började inskolningen av ytterligare av 41 elever. Mats kalla dom söta. Nej Mats dom är bara små, sa jag. Allt detta daltande. Usch. Ja, det är nästan äckligt.
Men med lite tålamod och pli ska med nog bli folk av dem.
(Jag har sytt en ny sommarklänning. Den är gul. När jag lärt mig ta kort så kanske jag kan sätta fast den här på skärmen så att ni ser. Vill ni se den?)
Edna.
God dag
God dag.
Igår gladde jag otaliga flickor. Unga kvinnor som inte vet sitt bästa. Då får man ställa upp. Att trä fast kjolförlängningarna och låta de nakna benen få svepas in i mörkret var en sån välsignande känsla. De var som att plåstra om ett blödande sår. Eller som att badda en febrig panna. Barmhärtighet klädd i handling.
Dom tittade på mig med ett allvar i blicken, med sammanbitna munnar. Tårarna var nog inte långt borta. Troligen kände de sig sedda, för första gången sedda. Sedda av barmhärtigheten själv.
Edna
syr
Jag har fäst nålvassa hakar på tyget så att de lätt skall gå att trä fast.
Jag har snart sytt 15st klart.
